Nu funderar ni kanske över varför jag har skrivet den här överskriften, men det ska jag för er strax berätta. 

När jag var lite yngre så hade man en såndär rak min i facet. Man log inte utan man skulle se så tuff ut som nu kunde. Så på med masken och minen då man skulle möta sina kompisar. Hmmm...Nu vet jag att det var ju  inte alla som hade tagit på sig den där surkartmasken som kunde få vem som helst att bli sur resten av dagen. Vem blir glad av ett dystert ansikte....men som sagt...Man var ju cool. Så nu kommer åldern att spela in. Fy så innenordens skönt det ÄR att ha fyllt 50. 

Vet ni....Man ÄR som man är liksom. Dessutom behöver man inte klistra på sig nån sorts mask som inte är en själv. Man bara är. Men sen finns de ju de som bara ser sura ut, fast de inte är det. Man måste ju inte flina hela dagarna , utan huvudsaken man är glad inombords. Vet ni....hjärtat behöver inte visa nåt leg.


Tack för mig denna supervacker söndag. Jag trivs och mår. Sitter med min kaffekopp och ett stort brett flin i åsikter mitt. Fy faan.vad bra man har det på ren svenska. Nu ska jag sätta fart på resten av dagen så hörs vi då vi hörs.

Tjingeling .