Här följer nu en fortsättning av min

      historia tidig morgon från 30/10.

 

.........Jag fortsätter att promenera i den täta och väldigt spöklika skogen som är full av träd. Plötsligt så känner jag verök. Jag spanar lite omkring för att kunna lokalisera vart röken kommer ifrån......plötsligt ser jag ett brunt litet hus som har massor av mossa på taket. Jag känner mig lite nyfiken så jag går lite närmare huset. Hallååå...Hallåååå försöker jag säga med en klen röst. Och igentligen vet jag inte om jag vill träffa på nån här.

Plötsligt ser jag någon i fönstret som tittar ut bakom den tjocka bruna gardinen. Men personen drar undan sig lika fort och jag känner att jag blir mer och mer nyfiken. Vad ska jag gjöra nu?..samtidigt väntar min vän på mig. Men vad ska jag gjöra.?

Jag ser att någon rör sig igen där bakom gardinen i fönstret. Så får jag den intensiva blicken rakt mot mig. Ett barn står bakom gardinen och tittar ut med stora sorgsna ögon. Jag känner jag blir lite rädd nu. Är det nåt barn som bara är ledset eller kan det vara något annat?

Jag känner att jag måste gå vidare då klockan börjat bli ganska mycket. Jag går längs skogsvägen....och känner ett stort obehag. Min ögonkontakt med barnet i fönstret.....vad var det? Vart var hennes mamma och pappa.?

Så var jag framme hos min vän och berättar vad jag varit med om. Min vän svarar mig kort och bestämt! LÄGG DIG INTE I DETTA!!!!

Jag blir lite fundersam när hon säger så där, men beslutar mig att gå samma väg när jag skall gå tillbaka hem. Jag bestämmer mig åkso för att inget säga till någon. INTE TILL NÅGON!

 

Så var det del 2 här och historien fortsätter någon annan dag. OBS en påhittad historia skriven av mig!